Lät ju värre än det igentligen är...haha. Men det var så att jag lyckats fälla tårar två gånger ikväll framför tvn. Först till tv 3,s program "Sjukhuset" där en blivande mammas skrik sista minuterna innan bebisen skulle komma ut fick mig att sitta längst ut på soffkanten och bita på naglarna medans jag hårt bet ihop tänderna när hon krystade. Omedvetet till en början, men det blev som om man var där och upplevde smärtan igen. Och sen när väl bebisen kom och dom la den på mammas bröst så rann tårarna fritt och jag gungade lillan min i knät och kände samhörighet och glädje. Lillan pekade på tvn och sa -bebis bebis...

Ja min älskling och du är min bebis...



Jo och den andra "gråtattacken kom när Jeffrey vann project runway och han blev så glad och hela hans familj kom ut till honom. Och hans lilla son var så fin och alla var glada. Och han var så duktig....ja och jag blev så känslosam och glad för honom jag med...tårar tårar.

Konstigt men sen jag fick Fanny för snart tio år sen så har jag blivit en riktig lipsill när det gäller vissa saker, oftast på tv dock. När det handlar om barn så har jag väldigt svårt att inte snyfta till och få moderskänslor. Om det inte gäller när Fanny uppträder med typ kören , lucia, skolavslutning eller igentligen vad som helst, då får jag verkligen ta djupa andetag för att inte skämma ut mig och låta tårarna ta över. Och nu kommer det att börja om igen när lillans första lucia på dagis närmar sig... Sen blir det samma sak med henne...snyft och glädjetårar =) Men det är bara det att jag blir så stolt och lycklig i dom ögonblicken... Jag kan bara titta på mina två fina fina flickor och bara känna hur lycklig jag är att dom är mina. Och samtidigt så är man ju förundrad att man har varit med att skapa dom..

Mamma älskar er mest av allt i hela världen. Utan er vore jag ingenting.