När det svider till..

På måndag...på måndag...på måndag...
Då ska jag in till min lilla chef och begära arbetsplatsombyte. Och varje gång jag tänker på det så svider det till i magen. Får nog magkatarr snart med tanke på att jag har väldigt svårt att koppla bort jobbet över huvudtaget nu. Tuuuunnngggt känns det, som om man bär allt på sina axlar. Jag vill verkligen vara glad nu, orkar inte sucka nåmera snart. Men jag är inne i en djupare och djupare spiral just nu och jag kommer inte upp känner jag. Ibland känner jag mig gnällig på mig själv. Sluta gnälla och gå vidare, det har ju varit ett levnadssätt som jag ofta tagit till utan större besvär. Men nu går det verkligen inte... Det blir bara värre och värre. Anledningen att jag skriver ner det här är väl för att jag känner att det är skönt att rensa mitt eget huvud lite. Det är så svårt att prata om det med utomstående som inte vet min arbetssituation. Det brukar sluta med att jag bara säger att det är rätt mycket just nu. Jobbigt med detaljer liksom. Men gud vad det här tär på mig. Jag tänker på jobbet i stort sett hela tiden. Även fast jag pratar om annat så tänker jag på det. Hur länge ska det här vara?? Innan jag segnar ihop i en blöt pöl på golvet. Eller säger hej hej Sipramil... inte så länge till är jag rädd för. Nån gång kommer min hjärna att överhettas av det här. Det går inte längre.... jag vill inte vara ledsen något mera.

På måndag... på måndag...på måndag..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0