Ska man gå ända tillbaka till dagisromanser.. Nja.
Jag tänker mer den första som satte sig i hjärtat och som man saknade så det gjorde ont när det inte längre var vi. Som man grät första gången för när det var slut.
Min första kärlek var i mellanstadiet. Vi gick i samma klass. Han heter Patrik. Vi var "ihop" många turer mer eller mindre hela fyran femman och sexan. Han var min första puss på en soffa på ett party och sen min förtsa kyss i en skrubb på Seljansborg.
Idag springer vi in i varandra några ggr om året och tjenar lite snabbt på varandra. Hej hej liksom.

Men han var den första killen som jag har gråtit bittra tårar för ner i kudden.

♥♥♥