Lägger ner min "febrila" bloggaktivitet över helgerna. Har varken ork eller lust just nu. Önskar er alla en God Jul och Ett Gott Nytt År. Kram S

♥♥♥

Bloggtorka kallas det väl för. Idag har jag varit ledig från det helvete som jag kallar mitt jobb. Konstigt hur saker och ting kan ändras igentligen. Jag har alltid älskat mitt jobb. Varit glad för att få gå dit och tyckt att det är roligt att styra cykeln åt det hållet på morgonen. Men nu.... Ja mina polare på jobbet är ju fortfarande lika underbara och jag älskar dom. Och pensionärerna ger mycket värme tillbaka och man känner att dom tycker om en. Men ledningen utan att nämna några namn. Herregud...det är katastrof!! Hoppas och önskar att det lugnar ner sig snart så man kan tycka det är drägligt att vara där iallafall.
Det positiva i det här är att jag nu känner mig tusen gånger mer peppad än någonsin på Mary kay. Få det att funka, ge mig inspiration och lugn i själen. Tänk att en dag enbart få jobba med det. Jag har mina planer ,men måste naturligtvis känna mig för ordentligt först.
Ringde och bokade in min första hudvårdsklass idag. Tänkte försöka köra tre i veckan nu innan jul, men det kan nog bli svårt kanske nu när folk är lite stressade inför julen.
Iallafall så har jag telefonnoja....ångest. Inte inför mina vänner och allmänt telefonbladder. men när jag ska ringa till folk som inte känner mig eller till företag tex. Då har jag ångest innan och nästan kallsvettas. Men sen när det är gjort känns det så skönt.
Mitt samtal idag gick jättebra och tjejen tyckte det skulle bli jättekul. Sen ringde jag två till som tackade nej... Tungt. men man kan ju inte bli nedbruten av det. Gnugga händerna och ta nya tag bara. Jag kommer nog att bota min telefonångest lite iallafall när jag sysslat med det här ett tag =) Och det är bara positivt!!

Bästa låten just nu: Takida, "Curly Sue" (Vad mr jackson har med den här låten att göra kan jag inte svara på, så videon behöver ni ju inte titta på bara lyssna på musiken)

Jag mår inte bra. Det är inte roligt längre. Har ni nånsin känt som om kippar efter luft. Man vill slita av sig den obefintliga snaran om halsen och skrika ut sin ångest och sin ilska.  När man sitter i en tvättstuga på jobbet och känner hur man får kämpa från att tårar av ilska och förtvivlan inte ska droppa ner på sina byxor. Har det inte nått sin spets då. Nej jag är inte ledsen...bara frustrerad och så otroligt knäckt. Och att mitt jobb någonsin skulle knäcka mig är för mig otroligt förvånande. Jag har ett starkt psyke och lever ofta efter mottot att allt ordnar sig... men nu känns det som jag inte fixar nått mer.

Vi som trodde våran förra chef var dålig... Nu har jag fått se hur riktigt dåligt ledarskap yttrar sig... Fy fan!!


Just nu så HATAR jag den här jävla skiten.

See you in hell!!