Mamma och Pappa.

Som jag skrev tidigare så skilde sig mina föräldrar när jag var sju år. Dom är båda födda 1943 och uppvuxna runt sandviken gävle. Dom gifte sig unga. Såpass så att man på den tiden var tvungen att få tillstånd av kungen vilket dom fick. Jag kan idag inte alls förstå vad dom såg hos varandra då dom inte passar ihop på en punkt. Så skillsmässan i sig känns inte som nån sorg för mig.

Mamma är den jag är uppvuxen med. Min trygga grund som jag alltid vänder mig till när det känns motigt eller jag behöver prata. Mamma liksom, hon är ju allt. Vi har en fin kontakt och åker ofta iväg på små shoppingturer till valbo. Tycker båda om att strosa runt på ikea och andra butiker i lugn och ro. Har haft enorm hjälp av henne genom åren med barnen. Hon har aldrig kännts överbeskyddande under min uppväxt utan jag fick komma och gå lite som jag ville. Jag var ju iof ganska lugn och barnslig länge så det var nog rätt lugnt att släppa iväg mig.

Min Pappa då. Ja han har jag inte vuxit upp med på samma sätt. han flyttade till Gbg och jag var till honom på skollov. Det var sådär kul när jag var liten för hans nya fru och jag kom inte riktigt överens. Nu däremot så går det jättebra och det finns inga sånna slitningar kvar. Eftersom pappa flyttade så öångt när jag var liten så känner vi inte varandra så bra. Jag kan bli skogstokig på honom och tycker ofta att hanär otroligt plump och klantig i det han säger. Men han har väl ett snällt hjärta och vill igentligen nånstans bara väl. Han är otroligt duktig på allt i hemmet...ja igentligen det mesta. Snickrar fixar och bygger så fint så man blir aldeles matt. Deras hem är hur fint som helst. Pappas fru är också jätteduktig på inredning.

Kort och koncist blev det,

♥♥♥